Högt och lågt

Inatt hade jag den värsta krampen sen jag kom in på sjukhuset. Det kändes som att något skulle "brista" på vänster sida. 

Det började på kvällen. Sjuksköterskan som jobbade natt var stressad och irriterad. "De e kaos här", sa hon. Jag fick smärtstillande vid kl 22. Frågade henne om värmekudden (den de tagit av mig för att värma på) var klar. Hon sa att de nog inte fanns någon värmedyna. Alla var upptagna. Av sådana som behövde den bättre än mig. Hon var super stressad och jag svalde och försökte hålla mig lugn. Hon gav mig en spruta och försvann. Vid 24 har värken stegrat sig ett snäpp. Jag väntar verkligen in i det längsta Att ringa på henne. Jag tycker det känns olustigt och pinsamt. Känns som jag "tar upp tid" från personalen när det finns folk som har MER ont än mig. Till sist måste jag ringa. Dörren skjuts upp så hårt att jag tror den skall "lossna" från gångjärnen. Hon står brevid mig och tittar på mig. Hon säger att hon inte vet vad HON skall göra med mig. Hon har jobbat på förlossningen i x antal år och ALDRIG varit med om detta. De ger inte ens morfin vid förlossningar! 

Sen kommer det. Hon frågar hur det skulle vara om jag bara försökte ignorera smärta? Om jag bara skulle "bita ihop"? Det är jobbigt för henne säger hon. Frustrerande. Det skulle vara så hemskt om de hände ngt med graviditeten pga det.

Vad svarar man på det?. Jag var faktiskt mållös en stund. Orkade inte bråka. 

Vid kl 03 ringde jag på klockan igen. Samma sköterska kom. Det var nu jag befann mig där inlägget börjar. Med ngt som höll på att "brista" på vänster sida. 

Hon frågade om jag ville ha smärtlindring. Jag svarade att jag ville att smärtan skulle dokumenteras. Jag berättade hur jag mådde. Hur smärtan kändes. Att man först fått kämpa för att bli tagen på allvar. När jag nu fått en diagnos så skall man ändå kämpa. Bemötas av detta. Det hela slutade med att hon sa att de såklart var svårt för någon som ej lidit av detta att kunna förstå hur det är och känns. Hon sa till och med att hon skulle ringa på läkaren. Jag fick smärtstillande i tablettform denna gång. Jag var till och med betrodd med en värmedyna nu. 

Efter kanske två timmar kom läkaren. Vi pratade en stund och han kände på min mage. Jag sa att de värsta smärtorna hade lagt sig. 

Jag tackade för han kommit och han bad om ursäkt för att jag fått vänta, det hade varit en hektisk natt.