Igår blev jag utskriven från sjukhuset. Jag har sovit två hela nätter utan
att vakna av smärtan. Jag har inte behövt ta lika mycket smärtstillande vilket
är fantastiskt. Jag mår däremot illa. Fruktansvärt illa. Så illa att jag inte
vet vart jag skall ta vägen. Känns som att jag har magkatarr också så har
börjat ta omeprazol. Jag är även trött, sjukligt trött. Sover och vilar mycket.
Igår var jag så svag och trött att jag knappt åt på hela dagen. Jag orkade inte
ens äta, så trött var jag. Hur är det ens möjligt att vara så trött? När sambon kom hem så värmde han risgrynsgröt och
till det åt jag skorpor med smör, det var lagom. Så tacksam över att jag kan
sova nu.
När jag gick på toaletten i morse så hade de kommit lite mörka flytningar
igen (ifall någon antecknar =) nej skämt åsido, förlåt för äcklig info, men
måste komma ihåg detta själv sen).
Jag kämpar och kämpar med tankarna. Varje gång någonting som det som hände
imorse händer så sätts en process igång i mig. De automatiska tankarna.
Katastroftankarna. Tankarna som sätter igång kroppens alarmsystem. Minnena som
väcks av hur det var förut. Kroppen som förbereder sig på flykt. Jag kämpar med
att inte låta de tankarna vinna. Allt kommer att gå bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar