Graviditet

Sommaren 2013 blev jag gravid. Jag hade känt mig annorlunda i kroppen ett tag och min kompis frågade om jag inte kunde vara gravid. Jag bad mamma handla graviditetstest när hon var i stan samma dag. Dagen efter åkte vi på semester, och morgonen därpå gick jag på darriga ben bort till toaletten och kissade på stickan, den visade ett plus tecken. Chockad gick jag tillbaka till min sambo, "hur gick det"? frågade han, "jag är gravid" svarade jag. Han blev överlycklig, själv kändes det inte som att jag vågade tro på det riktigt. Morgonen därpå kissade jag på en ny sticka, även denna visade ett plustecken. Vi var så lyckliga, lyckligast i världen nästan tror jag, vi skulle få en baby!! Ett eget litet pyre att älska, en liten person som skulle bo med oss. Men än så länge skulle det få vara vår lilla hemlighet. Vi skulle berätta för våra familjer sen.

Semestern tog slut och jag fick en tid på mödravårdscentralen för inskrivning. Ska du inte ta ett graviditetstest undrade jag? nej det behövs inte svarade barnmorskan, men jag insisterade och sa att jag inte riktigt litade på testerna man köper på apoteket, så jag fick kissa och även denna gång visades ett plustecken. Jag var verkligen gravid. Jag mådde så fruktansvärt bra, vaknade till och med tidigt på helgerna, jag som alltid älskat att sova, och energin var på topp, jag skulle ha kunnat springa ett maraton, så oövervinnelig kände jag mig. Det enda som var jobbigt var att när jag blev kissnödig så gjorde de förlamande ont, fick gå upp på toaletten flera gånger per natt och ibland fick jag "rulla" mig ur sängen. Ringde barnmorskan och berättade och fick till svar att de kunde vara livmodern som börjat växa, jag minns att jag själv tyckte det var lite märkligt att jag redan kunde känna mig så påverkad, men försökte ignorera det, jag mådde ju bra förövrigt och vi skulle få en baby!

Då jag och min sambo var oense om när jag hade haft min sista mens fick jag gå på ett tidigt ultraljud för att fastställa hur långt gången jag var. Jag var nervös och barnmorskan frågade om jag ville att hon skulle vara med på ultraljudet, det ville jag gärna. Hon stod bredvid mig och höll mig i handen (jag avskyr gyn undersökningar, vänjer mig aldrig trots att jag gjort det hur många gånger som helst), jag spänner mig och det är som att kroppen" sluter sig" för jag tycker att det gör så ont.

Läkaren var helt fantastisk, mjuk och mild. Han sa att vi hade tur, trots väldigt tidig graviditet kunde han registrera att det fanns hjärtljud. "Grattis och tack för att jag fick dela denna upplevelse med dig " sa läkaren. Det var en fin stund och jag fick en bild med mig på hem. Åh, Vad jag tittade på denna svartvita bild, drömde om det liv som växte inom mig, hur kan man älska någon så otroligt mycket som man inte ens har träffat? Jag tittade på min mobil app. flera gånger varje dag, precis som om att jag förväntade mig att antalet veckor skulle ha "ökat" om jag loggade in en gång till.

Jag var så ivrig, räknade timmarna, dagarna,veckorna tills jag skulle gå in i vecka 12 och vi skulle berätta nyheten för alla.

<3