Min dag var hyfsad, eller iallafall under kontroll, fram till lunch, sen kom värken. Fick ta en stark värktablett och höja bordet så att jag kunde stå upp och jobba. När värken blir för kraftig vill jag bara försvinna. Tänk om man med hjälp av tankeverksamhet kunnat förflyttas sig från en plats till en annan, förflyttat sig hem, hem till soffan och vetekudden.
Kramperna känns lättare att hantera i fosterställning, men
på jobbet med dörrar av glas känns det inte som en bra idé. Så jag står ut. Går
på toaletten och djupandas, försöker andas "med" krampen istället för "emot" den som mamma brukar säga. Jag försöker få tillbaka kontrollen över min kropp. Jag är så fruktansvärt varm i hela kroppen.
Arbetskamraterna frågar om jag inte fryser eftersom jag klätt av mig och går i
linne. Sen börjar jag frysa.
Väl hemma gav jag mig ut i ösregnet med hunden, ut i skogen,
utan pannlampan eftersom jag glömt den hemma. Det var så skönt. Regnet piskade
mig i ansiktet och kylde ner mina blossande kinder som blivit sådär heta igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar