Min historia. Min sanning

torsdag 23 oktober 2014

Läkarsamtalet

Tycker det är jobbigt att ligga på avdelning och träffa olika läkare hela tiden. Var orolig för vem som skulle jobba i dag på ronden. Så jobbigt att dra hela händelseförloppet för nya läkare hela tiden. Därför blev jag så lättad när "min" läkare som opererat mig för endometrios kom till mig fast han inte hade ronden idag. Han bad om ursäkt för  att han inte skrivit ut smärtstillande igår. Han hade opererat hela dagen igår o inte sett meddelandet från sjuksköterskan angående mig förrän kl 19. Då tänkte han att de ändå var försent på kvällen och tänkte gjort det idag istället. Vi hade ett långt samtal och han satt tom ner på en stol brevid min säng.  Allt som oftast står läkarna i "dörröppningen" och pratat med  en. Alternativt står de en hel "klass" runt ens säng och tittat "ner"på en där man ligger i sängen. 
Är inne på andra dygnet utan mer än några få timmars sömn. Det märks så väl när jag inte får sova. Då tappar jag så lätt fokus och de känns som allt jag kämpat med att försöka bygga upp rivs ner. Känner mig kraftlös och svag. Hatar att känns mig svag. Har inget tålamod alls. Känner knappt igen mig själv. Har extremt kort stubin nu, har så ont att jag  får kämpa så hårt för att inte skälla ut sjuksköterskan som vill visa sig duktig när hon vill "testa" med tabletter först innan jag får en spruta, vet bäst själv hur min värk fungerar. Har lärt mig det. När det gör för ont så hjälper inte tabletter, det är ju endast därför jag är här, för att få hjälp med smärtlindring . 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar